Shqiptar Oseku
Socialarbetare & poet
Svensk-albanska nätverket

I mitt gamla hemland Kosovo mindes man i helgen massakern för 24 år sedan som utplånade byn Reçak. 45 värnlösa bybor av båda könen mejades ner, offren var i åldern från 82 till 12 år. De serbiska styrkor som utförde massakern plundrade sedan byn och satte eld på husen. Det som Butja är för ukrainare, det är Reçak för albaner. 222 barn i byn blev föräldralösa den ödesdigra dagen.

Händelseförloppet den 15 januari 1999 är väldokumenterat. Ögonvittnen lever kvar, bilder och videomaterial finns, liksom skildringar från Amnesty och Human Rights Watch. Till och med något så ovanligt som en forensisk rapport från en EU-ledd brottsplatsundersökning som leddes av en finsk rättsläkare. Hon kvalificerade massakern som ”brott mot mänskligheten” och vittnade senare i krigsförbrytartribunalen Haag. FN:s generalsekreterare och säkerhetsrådet fördömde redan 1999 dådet uttryckligen som en massaker utfört av serbiska styrkor. Det råder alltså ingen som helst tvivel om vare sig offer eller förövare, lika lite i Reçak som i Butja.

Söker du Reçak på Google kommer du ändå att hitta en uppsjö av länkar som förnekar att massakern ägt rum över huvud taget; alternativt att den är iscensatt av albaner och/eller av västerländska agenter som skyllt på serber. Serbiens nuvarande president Aleksandar Vucic kallar återkommande Reçak för ”en fabrikation”. Ingen i Serbien har dömts för Reçak. Ingen har åtalats. Ingen har ens förhörts, vare sig misstänkt eller vittne.

Reçak och de övriga 21 massmorden i Kosovo under åren 1998-1999 kostade drygt 14 000 människor livet, nio av tio offren var albaner. Det serbiska barbariet satte drygt 80 procent (!) av befolkningen på flykt och sex sjättedelar av alla hus och byggnader förstördes. Världsbanken bedömde efter kriget att de ekonomiska skadorna uppgift till 8 miljarder amerikanska dollar. Omkring 20 000 våldtäkter begicks i riktat sexuellt våld avsedd att få albanska familjer att lämna Kosovo.

Ändå lever Kosovo kvar med sitt Donetsk och Balkan med sitt Serbien, eftersom omvärlden tröttnade för tidigt. Faktum är att EU i dag behandlar Kosovo styvmoderligt jämfört med Serbien. Serbien får årligen fallande index i demokrati och transparens och betecknas nu som ett ”halvfritt samhälle”, som fortsatt hotar sina grannar. Serbiska medborgare får resa visumfritt inom EU. Under 2022 fick Serbien 4 miljarder Euro i så kallade FDI, utländska direktinvesteringar, varav 70 procent från EU. Jämför med Kosovo, som klättrar uppåt varje år i demokrati och transparens men bara får allmosor från EU och förblir isolerat.

Låt oss hoppas att Ukraina får ett bättre öde än Kosovo, att det som hänt Reçak inte händer Butja. Men jag befarar det värsta. Respice in praeteritum, brukade sibyllorna säga, titta på det förflutna. Den som vill sia om Ukrainas framtid får gärna titta på Kosovos förflutna och dess nu och förbereda sig för det värsta: ett revanschistiskt Ryssland som förlorar sitt krig men förnekar sitt ansvar. Då är det viktigt att vi inte lämnar jobbet halvfärdigt. Ukraina – och Kosovo! – förtjänar bättre än så.